Nytta och nöje on the fly

Medan offentliga institutioner gjort medborgarna till kunder har företagen gjort kunderna till medlemmar. Ett gammalt statligt verk vill "frigöra dina möjligheter". Ett medlemsföretag vill ha ett samhälle präglat av "social tillit och samverkan". Bådas reklam ser ut som en påannons på TV 4. – 11/5-2000 nr 29

Det gamla statliga verket:
Telia ska börsintroduceras. Det kommer att bli en hejdundrande folkaktie. Varumärket är välkänt, folk antas vilja stödja sitt företag, medborgarna som hittills ägt Telia genom staten kommer att få mer inflytande i företaget om de betalar ägandet ur egen ficka. Vad kan gå fel med ett sånt upplägg?

Knappt en månad innan svenska folket får börja teckna sig för aktien slår Telia på stortrumman och byter image. Kampanjfilmerna på tv är inte kul. De är gjorda som en sorts följetong där ett par engelsktalande journalister, en man och en kvinna, är på jakt efter en farbror som heter Mäkitalo. I första delen svarar Mäkitalo som är med på en presskonferens via bredband inte på hennes fråga om mänsklig kontakt förändras nu med all högteknologi. I andra delen flirtar mannen och kvinnan sterilt i en hotellobby, hon dyker upp på hans rum, men bara för att sno upplysningar om var Mäkitalo har sin sommarstuga. Dekoren är gråbrun och mottot är "Människor emellan". Bespara mig del tre.

Den nya loggan skulle passa ett par sportskor och de slingrande färgklicksspiralerna i rött, gult och blått bredvid ser ut som en Jackson Pollock-målning som brutalanpassats till TV 4-dekor. Kampanjen har kostat Telia 160 miljoner kronor, säger ingenting om det svenska med Telia, och när sportskologgan dyker upp i slutet av filmerna är det som om man i eftertexterna till "Star Wars" ser att Lasse Hallström regisserat och att Darth Vader spelats av Babben Larsson.

Telia skulle lika gärna kunna höra hemma i Belgien eller i Singapore. Det är kanske så man har tänkt att locka svenska småsparare att köpa "folkaktien".

The message is the message is nada
På nätet presenterar sig Telia så här:

Telia är ett företag som respekterar varje enskild människas behov. Vårt nya varumärke sätter kunden i centrum. Vi utmanar teknologin för att frigöra dina möjligheter privat och i arbetet.

Alltså: Ett företag som inte ignorerar varje enskild människas behov, inte bara dem som är låt säga kunder i Telia. Det känns tryggt.

Lägg märke till ordet "nya". Vet inte Telia att de hetat Telia i snart tio år. Det nya är logotypen. Med det gamla varumärket ignorerades kunderna tydligen.

Och vad är det egentligen teknologin utmanas på? Boule? Dessutom kan inte möjligheter gärna vara låsta, för då är de liksom inte längre möjligheter.

Och så kan jag bara inte låta bli att undra vad min gylf har med Telias satsning på mobilt bredband att göra, den som annonseras med rubriken "Nytta och nöje on the fly".

Postironismen
Ironin finns överallt nu och är därmed fullständigt ofarlig. Den subversiva kraften som vissa kunde se när Henrik Schyffert tatuerade sig med namnet på sitt skivbolag försvann snabbare än någon hann säga dubbel-Japp.

Tråkigt för Ikea, som inte fattade det.

Nu blåser det nya vindar: lukta gott under armarna, diskutera fondplaceringar, fridfullt jubla över att Stockholm är Europas IT-huvudstad och vara ungefär lika ifrågasättande som hallåorna på TV 4 när marknadshyror och privatisering av vårdcentralerna kommer på tal.

Och att ingen orkat dra en politisk slutsats av att vänsterpartiets ledare äger en restaurang i Gamla stan och bor på en gård på Österlen är bara ett bevis på att det här inte bara handlar om småborgare som jag i nollåttaområdet.

Inte undra på att Telia i stället för ytterligare en töntskojig kampanj valt en variant av den mysiga TV 4-estetiken med nollställda leenden och rakhyvelfejs med sängkammarblick för sin luddiga lifestylelansering av det "nya varumärket", det där som sätter kunden i centrum. Ett centrum som inte längre ska se ut som knarkarhörnet på Plattan utan som vitaminstitutet i Schweiz.

Det gamla medlemsföretaget:
Annonserna föreställer en grupp barn, kvinnor eller män, alla med blicken vända mot något paradis långt borta i fjärran, och för att förklara vad vi ser står det: "Tillsammans kan vi göra mycket mer!" Anslaget påminner om sovjetiska propagandamålningar från 30-talet eller gamla högerpartiaffischer. Och mycket mer substans än tillsammans-mantrat blir det inte.

Det var förmodligen "ironi med ett mänskligt ansikte". Det var Kooperativa förbundet, näst "arbetarekommun" och "Volvo" det tryggaste det svenska språket ägde. En gång i tiden fanns det en livsstil där man handlade på Konsum, tankade på OK, var försäkrad i Folksam och begravdes i Fonus. (Och ringde gjorde man med Televerket.) Men allt det där avslöjades som sosseri, och sosseri var kollektivism, och sånt hade man ju haft i Sovjet. Dessutom hade det hela haft lite av löjets skimmer över sig ända sedan någon på 70-talet kommit på var man skulle sätta prickarna i: Kom med i det glada konsumgänget!

Men människor vill känna sig och vara delaktiga. Det var den viktigaste lärdomen företagen drog av folkhemsavvecklingen. Så medan de offentliga institutionerna gjorde medborgarna till kunder passade företagen på att göra kunderna till medlemmar. Medlemmar får ju delta, fatta beslut och i bästa fall tjäna något på det hela. Det är förresten därför allt blivit lite dyrare – för att det ska kunna bli lite billigare med medlemsrabatt.

Under tiden bytte KF skepnad. Sossekonnotationerna var borta och Konsum gjorde goda affärer i klassiska moderatgetton som Djursholm och Lidingö. Så nu behöver man inte längre skämmas över sin organisation. Dessutom var det ju på initiativ från medlemskunderna som Konsum startade 90-talets gröna livsmedelsvåg. KF var helt enkelt en del av Sverige, och tanken som det hela byggde på var en god tanke, som också fungerade i praktiken:

Konsumentkooperationen ska göra det möjligt för medlemmarna att i sin konsumtion bidra till ett samhälle som präglas av ekonomisk utveckling, ekologisk uthållighet, social tillit och samverkan.

The pricks in the Konsum gang
Någonstans i arbetet med reklamkampanjen hade man tydligen missat att ingen längre uppfattar någon skillnad mellan Konsum och Ica, båda har ju rabattkort, båda säljer grön leverpastej, båda är dyrare än Maxi, Prixi m.fl. storhandelshangarer.

En sak har man dock förstått, att folk vill tro på något stort. Efter ett decennium av tjat om marknadsekonomins välsignelser har tydligen nu också ett gammalt nästan-folkrörelse-företag hottat upp idén om att vi bygger ett bättre samhälle när vi handlar chips på Konsum i Bagarmossen. Under valfrihetens baner kan vi återigen köpa oss till det sanna, det rätta, det sköna.

Sånt här värmer ett medelklasshjärta på 2000-talet, nu när man ska välja pensionsfond, elbolag, teleoperatör, Maxi, Prixi eller någon annan godhjärtad "food provider". Telia vill bli det ledande teleföretaget i Europa, Konsum vill sälja grön korv för en bättre värld. Men båda försöker tala till den lille TV 4-tittaren i oss alla. Den där som köper ett nytt fadderbarn av Agneta Sjödin två gånger om året.


Skrivarvänlig Torsdag

Vi rullar på.

Alla Torsdag.

Alla bilder.

Flash-animationer. Du behöver programtillägget Shockwave Flash.


Det finns bara en Torsdag i månaden
Kritik, samhälle och kultur – från din innehålls-tillhandahållare.

 

Farbror Mäkitalo
Den trevlige farbrorn i Telias reklamfilmer heter Östen Mäkitalo, har jobbat på Televerket och Telia större delen av sitt liv och kallas inom branschen för mannen som uppfann mobiltelefonin. Totalt okänd för allmänheten, men tydligen någon form av guru (Birgersson diggar Östen). Han finns alltså på riktigt. Varför Telia inte vill tala om det i sina reklamfilmer är ett mysterium.
 
 
Annan reklamkampanj
Statens järnvägar vill att du ska ge dem pengar. Tills för bara några månader sedan var deras motprestation att de transporterade dig hit och dit i landet med tåg, en yttre förflyttning. Men nu ska du ge SJ pengar för att du ska göra en inre resa. Antingen tar generaldirektören syra eller så är det BK Tåg som kör köttet.
 
 
Snabbt väderomslag
Ikea nominerades till nio stycken guldägg, reklambranschens eget pris till sig själv, för sitt nya reklamkoncept att sälja möbler med ironi. I annonsbilagan "Killar kan!" avslöjas en kille med en potatisskalare som rakhyvel, i ett badrumsskåp skymtar luskam, fotdeo och munsårssalva och garderobslådorna är fulla med tennissockor. Kul kul. Men i mars nån gång tog 90-talet slut och ironi var passé, så det blev inga guldägg till Ikea. Kul.
 
 
Kubapojken
Den sexårige pojken Elián González öde har ett sagans skimmer över sig. Den elaka styvfadern, den äventyrliga färden i bräcklig farkost, mamman som drunknar och barnet som mirakulöst överlever och flyter i land skänker verkligheten en fiktivitet som gärna används som fernissa och ytputs i mediernas rapportering om händelsen. Helgen före påsk kallade SVT:s text-tv i en rubrik Elián för "Kubapojken". Som om han var granne med Stålpojken, Sotarpojken och Burkpojken. Det blir liksom lite lättare att skilja det onda från det goda då.
Martin Ransgart
 
 
Kubapojken II
I väntan på Disneyfilmen om Elián rekommenderar vi Tom Tomorrows och Ruben Bollings serier om spektaklet på Salon Magazine.

 
 
Kampen går vidare!
Det gör inget att du missade Torsdags lilla första-maj-special. Varje dag är en kampdag!
 
 
Gratis kompisreklam
På torsdags kompisteater, Teater Scenario, som håller till på Assessorsgatan 14 (T-Skanstull i Stockholm), spelas just nu:
Trist land/Hård tid, deprimerad musikal, manus och regi Andreas Boonstra (tor-lör kl 19 till 27/5).
Big Ben av Daniela Kullman, regi Andreas Svensson. Spelas 14/5-7/6, sön kl 16, mån & ons kl 19.
Boka biljett per telefon: 08-643 71 82.
 
 
Radiotips
På Sveriges Radios kulturkanal P 3 är det Frispel varje söndag kl. 21–22. De närmaste veckorna står följande program på tur.
14/5: "Tilt" av Bigert & Bergström.
21/5: "Irrfärd" av Maria Morberg, en sporadisk undersökning av vad som gör svenskt kulturliv så irriterande.
28/5: "Riktigt bra radio på riktigt" av och med Paula McManus och Maria Blom.
 
 
I papperskorgen


I höstas publicerade Torsdag en kritisk betraktelse över svenska vinjournalisters ibland slappa, ibland stötande jargong. (Retad blev en av de utpekade och svarade med ytterligare ett exempel på stötande jargong.
Och det tillkommer alltid nya exempel. I Bengt-Göran Kronstams tidning Vin & Mat beskrevs härförleden ett ungt vin vara "i vinpedofil stil". Blotta existensen av en sådan stil verkar oroväckande men också osannolik, ett övergrepp på såväl språk som smak. Det från en tidning som använder sig av det förra för att tala om det senare.
 
 

Redaktör &
ansv. utg.:

Peter Karlsson
Redaktion (sept 99–juli 00):
Sara Acedo
Jenny Aschenbrenner
Rickard Carlsson
Olov Hyllienmark
Nina Karmelitow
Sofia Rickberg
Karin Saler
Jenny Teleman
e-postadress:
torsdag@torsdag.com
 

© Torsdag
Skriv gärna ut Torsdag. Citera oss gärna, men ange källan.

Torsdag kommer en gång i månaden, ges ut av Föreningen Torsdag, som är politiskt och religiöst obunden.