Händerna under täcket

Efter uppståndelsen kring Alexa Wolfs dokumentär "Shocking truth" har ett antal sexliberaler snabbproducerat motboken "Shocking lies", och chockerande fort har den hamnat på bokdiskarna, står det att läsa i tidningen. Sexliberaler slår tillbaka mot en fyrkantig sexualuppfattning. Men varför är det ingen som ler när man talar om porr? – 13/4-2000 nr 28

"Shocking truth" ska dissas och det är ju klart att det börjar bli dags. Men hela debatten präglas av en märklig depressiv stämning. Enligt artikeln om antiantiporrboken är till och med självaste Ylva Maria Thompson ledsen över att hennes medverkan i filmen blev som den blev. Så inte ens porrens glada vapendragare ser särskilt glada ut. "Shocking lies" är en ganska sur och arg titel om man tänker efter.

Som den chockerande naive programledaren Lennart Ekdal frågade en trängd Canal+-representant när porrvågorna piskade som högst: "Varför garvar ingen?"

Ingenting är ett dugg roligt.

Och det är väl för att det inte är roligt.

Fula, skitiga och elaka
Porr ska inte vara rolig, den ska vara ful. Rå, snuskig och farlig. Annars vore det inte porr.

Det går tyvärr inte att göra lycklig, sund, svanmärkt helyllepornografi. Inte ett enda löfte kan ges om att inga hästar har utnyttjats eller kommit till skada under inspelningen. För om ingen förnedrades, om ingen stånkade barbariska obceniteter så där opolerat och om gruppsex ströks så vore det inte porr. Och få skulle vara intresserade. Det är ju liksom det fula man vill åt.

Och samlag är inte precis roligt alla gånger. Inte särskilt fint eller sunt eller trevligt heller hela tiden.

Men inget är så till den milda grad oborstat som det som utspelas inne i våra inte alltför rena själar och tysta tankar. Där inne kan det bli mer än lovligt obehagligt emellanåt. Fult och intressant och icke jämställt och våldsamt och kladdigt och repris på reprissändning av underliga färgglada filmer producerade någonstans i reptilhjärnans mörker, lyckligt nog skyddade från insyn och varje form av debatt.

Så alla är vi ganska fula och det är vackert så. Men det är troligen därför som vi alla visar tänderna när vi talar om porr.

Ich komme, du komst, er/sie/es kommt
Varför är det så lätt att känna sig utnyttjad och missförstådd, och varför blir argumenten från alla sidor så förunderligt ihåliga och konstiga? Absolut missionärsställning eller "fem män i fågelmask på en påtänd kaninkvinna är bara roligt och spännande, så det så, normalsexuella kärringflärp" verkar vara de två förhållningssätt man har att välja emellan. (Om man nu bortser från motståndarna till alla former av representationer av sex.)

För alla debattörer är så beklämda och ilskna, eller åtminstone inte mer än ganska tillkämpat positiva. Kanske är det för att vi vet att någon som föraktar oss har snott våra hemligaste fantasier, förfulat dem, förenklat dem, massproducerat dem, dubbat dem till tyska och sålt dem. Alldeles för billigt. Till sämsta sortens hissmusik, i fula kläder och med skära kön spelas min egen hemliga dröm upp under Canal+ och TV 1000:s fula logga. Allt det som är mitt, som gör mig till något mer än en bara sund människa, allt som är spännande, rått och farligt skits ut av ointresserade människor som bara vill tjäna deg på min bräckliga lust.

Och där sitter man. Och vill titta och ändå inte. Glimtvis känner man igen någonting av sina egna sofistikerade drömmar, men förvrängda, deprimerande, utreade som andra sorteringens fläsk.

Tro fan att inget blir roligt.

Det är klart att man skäms och drar ner gardinerna och efter färdigknullandet på rutan blir lämnad i sin obestämda känsla av pinsamhet, upphetsning, förvirring, leda och tomhet.

Det är ju jag där i tv:n. Inte hade jag en aning om att jag var så ful, banal och tråkig. Det rör sig längst inne i det känsligaste rummet i magen när man ser sitt innersta bli till porr och förvirrat börjar alla bita varandra i strupen av skam och upphetsning.

Sista satsen
Och inget kan man göra, utom kanske att sluta hävda att porren skulle bli trevlig om den var snyggare ljussatt och hade bättre skådisar, mjukare ställningar, färre gangbang, gulare överkast, sundare flickor och trevligare pojkar. Eller att den ska fortsätta vara otrevlig för det är minsann kul och fattar man inte det är man en kristdemokrat som vill pressa på alla andra sin förvridna normalheterosexualitet.

Kanske ska man bara låta dem som är små ha händerna under täcket och förhoppningsvis få möjlighet till en så spänstig och ful fantasi att de kan göra sina egna råa filmer.

Men slippa få dem utreade till lägstbjudande.


 
Kulturchefen och tidningsbudet

"Allt måste förändras på det att ingenting förändras", skrev Tomasi di Lampedusa om Italien på 1860-talet. Men det gäller även kultursidornas ställning i 2000-talets "nya" ekonomi. – 13/4-2000

Aldrig är väl kulturens uttolkare på kultursidorna så upprörda som när deras självständighet hotas.

Detta med kulturens självständighet och oberoende inom tidningen är ett credo, liksom varje avskild samhällssektor har sitt. Varje branschs företrädare har höga tankar om sig själva och sin sektor. När denna på något sätt hotas av samhällets intressen, i vår tid är det ju varuekonomins ohämmade autonomi, vrålas det, samlas namnunderskrifter in, anordnas "debatter" på tv.

Sedan byts motståndsledaren ut mot någon mer foglig person och det som från början hade bestämts av de verkliga makthavarna verkställs. Och så är det dags för nästa intressekonflikt och debattrunda etc.

Föreställningen om de intellektuellas fristående, kritiska roll är grundläggande för dessas självbild och självförståelse. Men det är lik förbannat ingen sanning utan en föreställning, en illusion. Som blir tveksam när den utprånglas som just sanning av intellektuella som inte är fristående utan får sin lön från precis samma annonser som betalar börsredaktören och tidningsbudet och, väl att märka, levererar vinsten åt tidningens ägare.

De verkligt fristående
och oberoende intellektuella som finns i Sverige finns inte på tidningarnas kulturredaktioner, så den visan behöver vi inte höra igen därifrån. Vilket inte behöver betyda att de som skriver där per definition är maktens medvetna eller omedvetna lakejer.

Peter Luthersson, kulturchef på Svenskan, formulerar sitt uppdrag: Kultursidorna ska vara ett reservat utanför kommersialismens logik och med plats för flera åsikter. Den synen är en smula sympatisk. Men skärskådad är den också aristokratisk och defensiv. Det han menar blir ungefär: Låt oss odla vår trädgård medan världen utanför faller i diverse profitörers käftar. Det blir svårt att kämpa emot kommersialismen om det bara är ens egen avskilda sektor som ska hållas ren från den.

Ni kanske minns att Dagens Nyheters kulturredaktion i månader förhalade beslutet att frånta kulturchefen chefredaktörstiteln. Man lyckades till slut uppnå – ingenting. Det blev som ägaren önskade, och kultursidorna fortsätter att fyllas, arvoden och löner att betalas ut, karriärer att byggas.

Sannolikheten att omorganisationen på Svenskan får samma resultat är stor.


Skrivarvänlig Torsdag

Vi rullar på.

Alla Torsdag.

Alla bilder.

Flash-animationer. Du behöver programtillägget Shockwave Flash.


Det finns bara en Torsdag i månaden
Kritik, samhälle och kultur – från din innehålls-tillhandahållare.

 

Fel sorts porr – rätt sorts porr?
Enligt initierade källor finns det åtminstone en till representant för vänsterpartiet som erkänt porrfilm. Denne drabbades varken av smisk eller av uteslutning. Det handlade nämligen om en homosexuell kamrat. För att undvika risken att behöva chikanera en bög och slippa besvärliga definitionsfrågor huruvida porr med enbart män är exploaterande och antifeministisk har partiet inte kommenterat saken. Men om den hetero-sexuelle amatörhingsten Eurenius hade spelat in homoporr, hade han fått vara kvar då? Skicka den och andra luriga frågor till info@vansterpartiet.se.
 
 
Tvärtom
Det finns en större konflikt än den mellan humanist-feministerna/kds-arna och porrförespråkarna. Inom delar av extremfeministlägret är penetrationen av kvinnan ond i sig eftersom den är en del i underordnandet av kvinnan inom vår kultur. Penetrations-skräcken kan leda till märkliga situationer, till exempel: en bekant till Torsdag råkade ut för att hennes idealistiske pojkvän i sin iver att bekämpa den patriarkala förtycks-strukturen vägrade att ha samlag med henne. Hon hade det inte så roligt.
 
 
Tina och Vanda – med eller utan alibi
Äntligen dags för herrtidningarnas topplistor över Sveriges sexigaste kvinnor. Men varför väljer de alltid fel vinnare? Från andraplaceringen och ned till tjugonde tjugofemte är valen logiska och kloka, men förstaplaceringen... Det är alltid en mindre glamorös, mindre bystig och mindre sexig kvinna än de övriga i listans toppskikt.
 
Läs hela notisen.
 
 
Ibland går det upp...
När kvällspressen informerar sina läsare om börsen som om det vore V75 är det bättre att få sig professionella analyser till livs. När börsen rasade häromveckan förklarade Svenska Dagbladets bilaga Näringsliv något som alla kanske inte visste, att börsen bara följer enkla massprinciper: Varför säljer plötsligt alla? För att alla säljer. Och Näringsliv ger ett tips: "När det blåser kring IT-sektorn gäller det att skilja agnarna från vetet." Vetet var de med produkter att erbjuda och agnarna var de med bara idéer. Torsdag har bara idéer att erbjuda, men vilka idéer. Glöm inte att proffsen ibland är lika dåliga på bildspråk som på rådgivning.
 
 
...och ibland går det ner
Expressen illustrerade häromveckan det katastrofala börsraset med ett oroväckande diagram som visade att Nasdaq-index den 30 mars låg kvar på samma nivå som två veckor tidigare, medan Stockholmsbörsen under samma period fallit hela 2 procent. Särskilt oroande var att flaggskeppet Ericsson backade med 5,2 procent under den där ödesdigra torsdagen den 30 mars. Så nog fanns det anledning till panik. Särskilt som de då stod tre gånger så högt som i oktober 1999.
 
 
Who voted a Dick for President?
Richard Nixon var ingen bra president (1969–1974). Men det där håller tydligen på att omvärderas i USA. Tack och lov har serietecknaren Tom Tomorrow plockat fram ett par autentiska citat från Nixons hemliga band så att vi inte låter oss luras när folk berömmer kräket.
 
 
Den skall leva...
Så här i april när uppståndelsens tider stundar kan man beställa "Sveriges Dödbok 1968–1996" och begrunda de 2,5 miljoner svenskar som dog under denna period och deras personuppgifter. Storebror ser dig, och han låter alla andra titta på dig när du är död också.
 
 
Svevende Ord
Storebror dök ju upp efter att Gud dött. Många hävdar dock att store G lever och rör på sig. Hos norska Svevende Ord har han till och med en egen frågespalt, en "spørrespalt", främst om sex och droger. Andra nyttiga avdelningar för klentrogna med humor är "Bekjemp onani" och "Tips til bruden".
 
 
Hundra tusen miljarder dikter
En sajt gjord av en Framfab-anställd utnämndes till Useless Site of the Year 1998. Dock innehåller den en stor kulturgärning: Raymond Queneaus klassiska verk "Hundra tusen miljarder dikter". Klicka och skapa en ny dikt. Till och med enklare än pappersversionens flikar ā la receptbok.
 
 
I papperskorgen


Ordfronts skuggstatsminister Maria-Pia Boëthius tar i en artikel i Aftonbladet 7/4 fram det tunga artilleriet:
 
Läs hela papperskorgen.
 
 

Redaktör &
ansv. utg.:

Peter Karlsson
Redaktion (sept 99–juli 00):
Sara Acedo
Jenny Aschenbrenner
Rickard Carlsson
Olov Hyllienmark
Nina Karmelitow
Sofia Rickberg
Karin Saler
Jenny Teleman
e-postadress:
torsdag@torsdag.com
 

© Torsdag
Skriv gärna ut Torsdag. Citera oss gärna, men ange källan.

Torsdag kommer en gång i månaden, ges ut av Föreningen Torsdag, som är politiskt och religiöst obunden.