OS2012@stockholm.se

Just när du trodde att mardrömmen var över har några farbröder bestämt sig för att väcka liv i fantasierna om ett OS i Stockholm. 2012 låter som en bra bit bort, men kampanjen är i gång fortare än du anar.

Spelen blev en succé. Sydneyborna log och drack öl, läktarna var fullsatta, anläggningarna var i absolut toppklass, idrottsmännen trivdes. Kanske mest imponerande var att fyrtisex tusen glada australier ställt upp alldeles frivilligt för att mäta längderna på damernas släggkast, ställa fram mineralvatten till presskonferensen efter finalen i trampolinhopp eller tvätta underkläder åt mongoliska tungviktsbrottare.

Det är sådant som brukar kallas enastående, fantastiskt, oförglömligt. IOK, idrottsmännen och världspressen var eniga: de bästa olympiska spelen någonsin.

En kille som tror att lilla Sverige skulle kunna arrangera lika bra spel som Sydney heter Lars Liljegren. Han är ordförande i något som heter Stockholms idrottsförbund. Han vill ha hit olympiska spelen till 2012. Och när statsminister Göran Persson i direktsänd tv på avslutningsdagen meddelade att Stockholm borde söka, ja då är det troligt att mardrömmen bara börjat.

Den gamla goda tiden
Det var bara tre år sedan Sverige lade upp 90 miljoner för att söka OS till 2004. Propagandan den gången gick ut på följande:

Ett OS i Stockholm skulle bli miljövänligt då huvudarenan skulle byggas på Hammarby sopstation. Det skulle inte bli några trafikproblem eftersom OS brukar gå i juli när alla svenskar har semester. Wallenberg, Hammarskjöld och Palme gjorda stora insatser för fred och mänskliga rättigheter, alltså skulle spelen i Stockholm bli "The Games of Peace". Sveriges unika kultur skulle spridas över världen, t.ex. midnattssolen. De svenska OS-kulturrevolutionärerna ville arrangera gammaldags, småskaliga och icke-kommersiella tävlingar. Och så skulle Stockholm hamna på någon världskarta som någon illitterat kartograf tydligen lurat på Sveriges makthavare.

Och bäst av allt, spelen skulle bli en trampolin för den svenska samhällsekonomin. För tre år sedan befann sig Sverige i något som kallades kris, om någon kommer ihåg det. Folkhemmet rustades ner i full fart, arbetslösheten var hög, "och Sverige behöver något att tro på igen", sa Ingvar Carlsson, fd statsminister och en av de grå eminenserna i Stockholmskampanjen.

Detta var alltså vad den svenska ansökningskommittén hade att komma med. I spetsen stod finansmannen Olof Stenhammar, som för närvarande försöker köpa Londonbörsen, och vid hans sida fanns stadshusets socialmodekratiska frontfigurer Mats Hulth, sedermera känd för sitt representationskonto, och Carl Cederschiöld, känd för sin ödmjukt moderata debattstil. Och så Ingvar som ringde " på min egen telefon" för att övertyga IOK-ledamöter och tänkbara finansiärer om att Stockholm skulle klara biffen. En saftig biff på omkring 11 miljarder kronor. "Småskaliga och icke-kommersiella tävlingar", jo jag tackar.

Arenor
Bortsett från den nya huvudarenan Victoria, den som skulle ligga på soptippen, skulle tävlingarna ha hållits på befintliga lokaliteter, basket i Globen, handboll på Isstadion, tyngdlyftning i Erikdalshallen, fäktning, judo och brottning i Älvsjömässan.

Och fanns det bara hjärterum skulle man säkert kunna klämma in gymnastik, boxning, cykling där också. Och så simningen förstås, eftersom Eriksdalsbadet inte riktigt har samma publikkapacitet som t.ex. simhallen i Sydney som tog 19 000 åskådare. Globen tar 14 000, men där var det ju basket ja.

Mera okända sporter skulle lokaliseras till förorterna. Bland annat skulle Skarpnäck, 20 minuters t-baneresa från city, få husera landhockey och baseboll. Jag var själv där i våras för att se elitseriepremiären i baseboll. Vi var väl en tjugo åskådare på läktaren, där dock uppemot två hundra har fått plats på plankorna när det varit storfrämmande från självaste USA. När jag var där var de fler på plan än i publiken. Baseboll är en liten sport här i landet. Det är fint så.

Här skulle det ha byggts en arena som kunde ta emot omkring 5 000 plus press om det hade gått vägen för Stockholm. Arenan skulle gapat tom efter OS, men skulle ändå varit på tok för liten för att rymma alla amerikaner, japaner, koreaner, latinamerikaner och holländare som kommit just för att följa basebollen.

Men vi skulle ju ordna småskalighetens och icke-kommersialismens spel. Det var ju därigenom stålarna skulle komma och Sverige hamna på världskartan.

Nu var det 2012
Lars Liljegren tänker alltså göra om Stenhammars bedrift och sätta sprätt på hundra millar för att söka spelen. Än så länge har det inte sagts så mycket om midnattssolar och Raoul Wallenbergare. I stället har det talats om hur OS medverkar "till att köra rasism och främlingsfientlighet på porten. Svenskar med utländsk bakgrund skulle under några veckor få hälsa ungdomar från hela världen välkomna till vårt land." Se där, en lösning så god som någon på den höga arbetslösheten i vår invandrarpopulation.

Men det dröjer nog inte länge förrän snacket om världskartor är i gång. För även om det inte är samma ansikten som i förra kampanjen (med undantag kanske för Cederschiöld) är det utan tvekan samma sorts människor som kommer att mässa i tv och radio de närmaste åren om hur allt kommer att klaffa ekonomiskt (och förtiga att vinter-OS-anläggningarna i Lillehammer gör att kommunen går på knäna av alla underhållskostnader), hur bra svenskar är på att arrangera stora evenemang (redan OS 1912, EM i fotboll -92, och inte minst både Eurovision Song Contest och MTV Awards i år) och hur solen kommer att skina de där två juliveckorna då spelen pågår.

Det finns egentligen bara tre skäl för stockholmare att vara för en OS-ansökan:

Kollektivtrafiken i Stockholms län skule få ett incitament att skärpa sig. Citypendeln skulle ju knappast kunna lägga anbud på, säg, pendeltrafiken i Berlin om de inte klarade att skjutsa tre hundra tusen åskådare varje dag till tävlingarna.

Den nybyggda OS-byn skulle efter spelen bli ett härligt område med nya, fräscha bostadsrätter där den nya ekonomins "klart vi flytt"-våg skulle kunna köpa ettor och tvåor för priser under en miljon. Euro alltså. Och stängslet som skulle hålla slöddret ute skulle redan vara på plats.

Och bäst av allt: invigningsceremonin skulle bli en storartad exposé över eternit-Sverige, med kylslagna kräftskivekvällar, blodig älgjakt och gemytliga almstrider i en enda underbar röra.

Somliga är säkrare än en annan på att det kommer att gå vägen för Stockholm. I en intervju förra veckan sa Lars Liljegren till TT:

– Jag är helt övertygad om att vi kommer att ha ett OS i Sverige innan jag dör.

Låt oss hoppas att Liljegren får ett evigt liv.


 
 

Vi rullar på.

Alla Torsdag. Med alla texter, bilder, flashanimationer och specialsidor sedan starten 1998.

Torsdag
Kritik, samhälle, kultur

Kineser, kineser, kineser
Följde man SVT:s OS-sändningar insåg man hur svårt det kan vara att hålla ordning på alla idrottsmäns namn och nationalitet. Kommentatorn som referade kanotkvalen famlade förgäves efter "litauer". I stället blev det både "litauianen" och "litauianaren" innan han löste det hela med "Litauen blev sist". Och i fotbolls-finalen blev spanjorerna inte besegrade av kamerunarna, utan av "spelarna från Kamerun" och "de afrikanska lejonen" innan kommentatorn fann det korpmatch-klingande "Kamerungubbarna".
   Staffan Lindeborg hyste däremot inga tvivel. När J-O vann sin pingissemi slog han "kinesen", och i den andra semin fick Jörgen Persson däng av "kinesen". I finalen matchade så Waldner "kinesen" och i matchen om brons fick Persson stryk av – "kinesen".
Ny ekonomi av gammalt snitt
Columbus försåg sina medmänniskor då han upptäckte Amerika med – den nya världen. Fem hundra år senare lanseras – den nya ekonomin. Men det nya verkar gammalt. För trots att den nya ekonomin sas medföra platta organisationer och större medinflytande finns de hierarkiska klätter-ställningarna kvar. I varje fall på de callcenter-företag som många av den nya ekonomins företag inte skulle klara sig utan. Utan kollektivavtal i ryggen slavar många anställda (gärna timanställda) på för minimala löner för att emellanåt avlyssnas av sina chefer som kontrollerar att de utför ett gott och effektivt dagsverke. En förslavad tillvaro – som på 1500-talets sockerplantager ungefär.
Skott i R:8
Det är mycket som är konstigt med amerikanska rymdkrigsafilmer. Som att alla utomjordingar pratar amerikanska och att utomjordingarna alltid är stora kollektiv som alltid besegras av de alltid individualistiska jordlingarna. Förståeligt, kulturimperialism och anti-kommunist-propaganda och så.
   Dock kvarstår en symbolfråga: Varför är utomjordingarnas rymdskepp alltid runda och jordlingarnas rymdskepp avlånga? Och varför penetreras de stora, svulstiga inkräktarskeppen i filmernas klimax av små ettriga människoskepp som sprutar ut sina dödliga laddningar för att förgöra dessa andra?

R:8 Kolla vår Flashanimation för en tolkning.

Estetikens baksida
Victoria, 23, har varit på Moderna museet och träffat Folke Jansson, 80, som formgivit fåtöljen Arabesk, 45.
  "– Är det din stol, utropar kronprinsessan förvånad.
   Folke Jansson tar chansen att berätta om fåtöljen för kronprinsessan. Victoria lyssnar entusiastiskt.
   – Den är lika vacker bakifrån som framifrån, säger Victoria."
 
Aftonbladet 7/10-2000
Stanley hjärta Napoleon
Under ungefär 20 år planerade Stanley Kubrick att spela in en film om Napoleons liv och sexliv. I ändamålet hyrde han in en Oxford- professor och 20 av dennes studenter för att göra ett komplett biografiskt Napoleon-arkiv. Och så började han äta som den lille fransmannen. Av filmen blev ingenting, men manuset har legat på nätet och historien om det kan du läsa på Salon.
Alla får Frispel
Mest och bäst i Sveriges Radios kulturkanal P3 är "Frispel" som går söndagar kl 21–22. Nu finns massa gamla godingar på "Frispels". Skaffa bredband och hör sen! Fast glöm inte "Frispel" i etern. De närmaste veckorna är det:
15/10 "Reclaim the Power" – dokukonst om Reclaim the Streets i Malmö
22/10 "Radiobalett für alle" – Peter Wahlbeck med vänner slår till igen
I papperskorgen

Nu är de här igen, gubbarna som heroiskt provar 1 700 viner på tre veckor för att kunna skriva 1 700 snitsiga omdömen. God konsumentupplysning? Männen bakom Allt om Mats vinlista är säkra på det. Den som vågar kritisera dem antingen avfärdas som vinsnobb eller havandes ont i testiklarna på grund av för små kalsonger.
  De flesta fortsätter trots Allt om Mat att dricka sånt som avfärdas som skitvin. Men så är tidningen inte ute efter att upplysa någon utan efter att tjäna pengar.
  Bengt-Göran Kronstam, chefprovare, säger det själv i restaurangtidningen Servis, med en underbart falsk slutledning:
  "Avsikten är att ge läsarna en tydlig guide till de bästa köpen och samtidigt varna för grynnorna i vinfloden. För att någon ska ta till sig ett så omfattande material behövs russin i kakan [syftar förmodligen på de knorriga formuleringarna]. Detta bevisas av att Allt om Mat:s årliga vinkatalog är tidningens suveräna storsäljare."




Redaktör &
ansv. utg.:

Peter Karlsson
Redaktion:
Sara Acedo
Jenny Aschenbrenner
Rickard Carlsson
Anna Maria Forssberg
Clara Gustafsson
Olov Hyllienmark
Nina Karmelitow
Martin Persson
Martin Ransgart
Sofia Rickberg
Karin Saler
Jenny Teleman
e-postadress:
torsdag@torsdag.com
 


Skriv gärna ut Torsdag. Citera oss gärna, men ange källan.

Torsdag kommer en gång i månaden, ges ut av Föreningen Torsdag, som är politiskt och religiöst obunden.