Samtalsterapi

Det sägs att samtal leder till förändringar, och gör det inte det har man i alla fall fått prata av sig. Det är vad demokrati handlar om. Tydligen. – 4/2-1999 nr 12

Kultur som kommer uppifrån och är sanktionerad av politiker kan vara odemokratisk och tjäna ett propagandistiskt syfte. Över huvud taget är det viktigt att minska politikens inflytande över medborgarnas liv, tycker moderaterna.

Så när Stockholms kommunfullmäktige med moderaten Carl Cederschiöld i spetsen för ett tag sedan beslutade att lägga ner kulturhuset i förorten Skarpnäck var det förmodligen inte, som lokalopinionen gjorde gällande, fråga om ett kulturmord, utan tvärtom ett försök att hjälpa kulturen och demokratin på traven.

De 7 000 Skarpnäcksbor (av ca 8 500 invånare) som skrivit på en protestlista för att rädda bibliotek, teater och föreningslokalerna i kulturhuset hade helt enkelt inte förstått den enkla logiken. En del gick till och med så långt att de protesterade högljutt utanför stadsdelsnämndens möte, som flyttats från Skarpnäck till grannförorten Bagarmossen, också det ett sätt att befria medborgarna från politikens skadliga inflytande.

När Cederschiöld intervjuades i lokalnyheterna ABC sa han att han inte tänker ändra sig trots det stora antal som protesterat, "men det var ju bra att de fick prata av sig".

Så är det. Det är viktigt att få bearbeta motgångar på ett riktigt sätt, det är aldrig fel att prata ut eller prata av sig.

Hela själen skall bli hel
Tiden läker alla sår, sa man förut. Så är det inte. Det är pratet som läker alla sår. Och även om privat terapi naturligtvis är att föredra ska man inte rynka på näsan åt offentligt själshelande, bara inte den individuella situationen döljs bakom alltför generella teoretiseringar. Allt ska ut, gärna högljutt och slagkraftigt, och denna strävan efter katharsis inför öppen ridå sker i förhoppningen att vi alla ska lära oss något och kunna gå vidare som starkare individer med självrespekt och självaktning. Som hela människor som inte låter sig luras, som kan ta bladet från munnen och säga sitt hjärtas mening när det behövs. Man kanske inte lyckas förändra världen, men lite rakare i ryggen blir man nog allt.

Det har Carl Cederschiöld förstått. För även om han inte delar Skarpnäcksbornas uppfattning att bibliotek gör sig bäst öppna, så har han insett den demokratisk-terapeutiska vikten av deras protester. Att tänka fritt är stort, det skriver nog alla goda demokrater under på. Att tänka rätt är emellertid större.

Som med Sergels torg
Man får lätt stora rörda blöta klumpar i halsen vid tanken på det torget numera. En del upprörda Plattan-dyrkare är beredda att kedja fast sig vid räcket om politikerna kommer och petar på monumentaltrappan mot Drottninggatan.

När man kutar där mellan T-banan och Åhléns kan man ju bara inte undgå att beröras av den demokratiska Plattan som ett visonärt mästerverk. Man njuter av hur den djärva linjen mellan glaspinnen och Kulturhusets tyngd korresponderar med den mycket dynamiska trafikkarusellen.

"Den vackraste som någon har hittat på. Någonsin!" rös någon rört på Arkitekturmuseets kamputställning. De som åker dit bara för att njuta av linjespelet har alltid vetat det. Nu får man äntligen börja grina över detta faktum.

Tänk att alla står och trängs på exakt samma åsikt. Man får ju knappt plats för att alla andra också ska vara där.

Men det är härligt att få prata av sig.
Särskilt om man har rätt.