Bajen, bärs och Bondelid

Slas flyttar ut, Jannike flyttar in. Arbetarnas Södermalm förändras sannerligen. Korvfabriken har lagt ner och snart blir det moderatbandy på Zinken. En rapport från vänsterpartiets starkaste fäste. – 29/10-1998

Vänsterpartister har det inte lätt i dessa dagar. Vilken fot ska man egentligen stå på. Ja jo, den vänstra, förstås, men hur? Går det att bli myndig och bestämd som nationens ledare utan att något av den utmanande uppkäftigheten, glimten i ögat-sarkasmen och första maj-samban går förlorat?

På Södermalm har vänsterpartiet sin största andel anhängare i Stockholm. Söder har rykte om sig att vara lite mer bohemisk än andra stadsdelar: på Östermalm bor det direktörer och överstinnor, på Kungsholmen pensionärer och reklamare och Vasastan befolkas av högre tjänstemän och personalkonsulter.

På Söder däremot frotterar sig studenter som bor i kollektiv eller i andrahandskyffen med konstnärer, skådespelare och journalister (utom börsreportrarna, förstås). Fast mest bor en massa "vanligt" folk här, arbetare, a-lagare och sånt. Här samsas stora parker och små trähus från 1800-talet med skatteskrapor och miljonprojektsområden, i ett och samma kvarter kan man hitta både snabbköp och opera, och kebaberiorna ligger vägg i vägg med sushibarerna. Krogarna ligger tätt och ingen bangar en öl eller fyra.

Mest Söder av allt är fotbollslaget Hammarby. Hemmaarenan heter Söderstadion, är nästan alltid full av en fanatisk, skrålande och skojfrisk supporterskara. Ja, det är så härligt dynamiskt på nåt vänster, vilket ju också är vad Söder röstar på.

Idrotts-Sverige
Klubbar som Djurgården har på bolagsvis splittrat sin verksamhet i små självförsörjande enheter som internkonkurrerar om fansens gunst och bara har firmanamnet gemensamt – herrarnas fotbollsförening Djurgårdens IF FF är något helt annat än damernas Djurgårdens IF DFF och så har vi DIF Handboll och DIF Golf. Mest jämlik är förstås DIF Hockey, som länge legat i startgroparna för att komma in på aktiebörsen.

Så har det inte varit i Bajen. Föreningen har fram till nu behållit alla sektioner under ett och samma beskyddande tak. När bandylaget ger föreningen goda publikintäkter skall naturligtvis juniortjejerna i konståkning också ha del av pengarna, så ingen ska säga att man inte tänker kollektivt.

Mest av allt handlar Hammarby om fotboll. Bajen Fans följer laget till derbyna på Råsunda såväl som till sextondelsfinalerna i Stockholmscupen. Laget påstås spela artistiskt, roligt, nästan sydländskt. De kämpar och harvar ofta i nedre delen av tabellen och gör en och annan vända ner till division I, men är alltid tillbaka efter något år. Ena veckan glänser laget och slår Göteborg med 6–0 för att i cupspelet nästa vecka torska mot Knäckebröhult. Det viktigaste är inte att vinna, och inte heller att spela väl, utan att spela roligt. Det är samba hela tiden – inte bara första maj.

I år har laget på klassiskt Hammarbymaner överraskat alla genom att komma direkt från division I och ligga i toppen på Allsvenskan i stort sett hela säsongen. Lika typiskt är hur Bajen kroknat under hösten. Chansen att vinna SM-guld är nu minimal. Det är som det brukar på Söder.

Motståndets tapeter
Nästan. För landmärkena är inte längre second hand-butikerna och pantbankerna med halvalkade diversearbetare och förhärdade maoister till kunder. I Götgatsbacken ligger i och för sig stampen kvar där den alltid legat, men Söderbohemeriet har förbytts i "shopping som motkultur". Här ligger webbyråer och designaffärer, Björn Borgs kalsongpalats och Bondelid-boutiquer. Medvetna motkulturnissar läser inte längre Kropotkins memoarer eller går på källaruppsättningar av Brecht. Ordet "medveten" har en annan innebörd i dag, motkulturens manifest är de glassiga formmagasinen Bibel och Wallpaper och trendiga fiket Wayne's är stället för den som vill få sig en dos Verfremdung.

Söder är inte längre någon plats för losers. Nej, nu skall man vara vinnare. Vänsterpartister till exempel, men partiet är trots sina 20 % ändå bara trea på Södermalm. Störst är moderaterna (ca 29 %), som också tagit befälet över hela Stockholms stad. Moderaterna, som man nog får säga är ett vanligt folk, tycker att allmännyttans bostäder gott kan säljas ut till nybildade bostadsrättsföreningar – sedan de glada borgarråden presenterade sina planer i tidningen förra veckan har jag fått tre uppfordrande lappar i brevlådan från en otålig granne. Motsträviga kollektivivrande Brecht-skådisar som gillar samba får finna sig i att bli föremål för vräkningsjouren.

Inom Hammarby blåser samma framgångens vindar som på resten av Söder. Visserligen räcker det inte till allsvenskt guld i år, men vid det extra årsmötet den 1 oktober beslutades det att föreningen från årsskiftet omstruktureras enligt Djurgårdens mönster – minus börsintroduktionen. Det kommer att ge de framgångsrika sektionerna bandy och fotboll resurser att köpa ännu bättre spelare och bygga om sina arenor, vilket ju alltid motiverar höjda biljettpriser. Men konståkningstjejerna får nog börja samla tomglas eller skaffa sig moderatföräldrar.