Trevlig helg – sug och välj!
Medan verkligheten ångar på därute sitter Sveriges medborgare i stugorna och grubblar över alternativen på telemarknaden och om elen i deras kylskåp är radioaktiv. Välja måste man – det är just det som kallas valfrihet. – 9/9-1999 nr 21
Jag har tydligen placerat mina pensionspengar i fonder. Nånstans misstänkte jag att jag hade gjort det, men hur mycket det var, i vilken fond eller ens i vilken bank hade jag helt glömt bort. Som många andra har jag haft ett par saker förutom min pension att tänka på sedan jag kryssade för rutan för mitt fondalternativ.
Häromveckan kom i alla fall en liten behändig informationskatalog på 140 sidor från min bank, som med diagram och tabeller förklarade hur rätt jag hade gjort som i ett rationellt och noggrant övervägt beslut hade valt just deras fond.
– Så snygg i pappersinsamlingen, tänkte jag men hejdade mig i stället. Just den där dagen behövde jag bekräftelse på att jag var en rationell individ som kan fatta mogna beslut som långsiktigt påverkar min framtid i positiv riktning, ni vet. Långsiktig och rationell placering, jag blir ju farbror jag med tänkte jag, och läste:
Vi får inte glömma att det under hösten [1998] fanns en stor oro för de finansiella systemen i världen, efter bland annat krisen i Ryssland. Många trodde att vi hade en global finanskris framför oss. Den oron har minskat betydligt i år.
Långsiktigt
Den globala finansmarknadens mekanismer är lika klara för mig som tjock ärtsoppa,
men det kändes oroande att min fondförvaltare var tvungen att påminna om
att vi för bara ett år sedan kunde ha plumsat rakt ned i en global finanskris. Bara så där.
Valet jag gjort kändes på något vis mindre rationellt. Men välja något måste man, det är ju ändå det som kallas valfrihet.
Valfrihet infördes på 80-talet, ungefär vid samma tid som Madonna uppfann det kvinnliga könsorganet. Det talades om frihet att välja lite varstans. Det hela verkade ganska enkelt. I stället för att vara tvungen att gå till ett sjukhus som kanske var lite dåligt, förklarade en Muf-kille som delade ut gratis moderatkola på min skolgård, kunde man få välja ett bra sjukhus. Det lät ju inte helt orimligt. Man vill ju inte ligga på ett lite dåligt sjukhus, om man nu får välja.
Men frågan är om det är så enkelt. Vad valfrihetsradikalerna verkar ha missat är det som alla existentialistiska filosofer upptäckt, att varje val är förenat med en fundamental känsla av ångest. Loket eller Lasse Kronér, komedi eller drama, solidaritet eller egennytta – tänk om det visar sig att den andra är bättre, tänk om mitt val är en bluff, tänk om detta leder mig till ruinens brant.
Mänskligt
På senare år har valfrihetsrevolutionen fått mäktiga proportioner.
Först ut var husläkarreformen. Ständigt nya okända ansikten på sjukhus och vårdcentraler,
opersonligt, avhumaniserat och ohemtrevligt tycker de flesta, hette det.
Det trycktes upp sex miljoner personliga och förmänskligade broschyrer
till landets alla myndiga invånare med listor och information om tillgängliga läkare.
"Du måste välja!" underströk broschyren.
Och det är klart att man snällt kryssade för doktor Birgitta eller doktor Sven eller doktor Mona eller vem det nu var. Med lite tur träffade man dem två gånger under året. Ibland i rad.
Numera trampar valfrihetsrevolutionen vidare under beteckningen avreglering. Det ligger bra i munnen på nåt vis. För ingen vill väl ha en genomreglerad tillvaro. Bort med förmynderi och fram för den rationella medborgaren som tar ansvar för sitt eget liv.
Spontant
Så särskilt avreglerat känns det ju inte, fast det är ju å andra sidan man själv
som får stå för reglementetet.
Fri?
Det kan ingen svara på.
Det är helt och hållet upp till en själv och väljer man fel har man bara sig själv att skylla.
Du ville ha valfrihet och du fick det, gnäll inte nu.
Allt ståhej kring vår sköna nya frihetliga värld är kanske till för att dölja något mycket viktigare.
Vad är det egentligen valfrihetsradikalerna vill att jag inte ska hinna tänka på
där jag sitter och fyller i mina husläkarblanketter och surfar på nätet
för att hitta det billigaste fulölet på marknaden. Medborgerlig makt? Inflytande? Frihet?
Frihet är stort. Att välja mellan Telia och Tele2 är inte riktigt samma sak.
I dagarna har
el- och
telefonimarknaderna
avreglerats. Vi ska inte längre vara tvungna att ringa med Telia eller att ta emot dyr och ineffektiv el.
Nu kan alla efter tycke, smak och djupt personliga el- och televanor kunna bestämma själva.
TeleNilsson har kanske en bra taxa för samtal till mobiltelefoner
och Uppströms levererar miljövänlig vattenkraftsel som värnar om fiskbeståndet
i södra Norrlands inland, medan HejNet braskar på med
mamma-
Om jag nu tycker att det funkar rätt bra som det är, om jag inte vet mycket om elmarknaden,
hur mycket av min lediga tid bör jag då ägna åt min nyvunna frihet och studera prislistor,
rabatterbjudanden, kalkylera min vardagliga spontanitet och sätta upp lappar vid telefonen
om att "mormor ringer vi bara på helger, annars slå prefix 9502"?
Förresten, hur kan jag
vara säker på
att elen som kommer till just mitt kylskåp verkligen kommer från vindkraft
och inte från Barsebäck? Finns det små separatordosor som skiljer ut uranel från grön el?
Kommer jag verkligen att "tjäna" tusenlappar?
Kommer jag kunna köpa kattmat eller en keps med sobelkant för min nya pension?
