Torsdag

Har du ett alias, lille vän?

Det kommer att behövas många webdesigners i framtiden. Vem ska annars kontrollera framtidens alla trallande chattare som lever i den friaste av världar? – 12/11-1998

På bibliotekets barnavdelning sitter en fyraårig flicka med sin mamma. De sitter de framför en bildskärm med headset på sig och klickar på en skärm där en tråkigt ritad saga tar form. När jag kommer hem och sätter på radion talar en mellanstadielärare om hur bra det är med IT i undervisningen. Till exempel behöver inte barnen kunna stava för att skriva, "det finns ju stavningsprogram". När barnen tillfrågas vad de gör vid datorerna sitter de och chattar med sina klasskamrater, om godis.

Min arbetslösa vän får på arbetsförmedlingen rådet att satsa på IT-utbildning. "Det kommer att behövas många webdesigners." Man måste följa med sin tid. Lever man i IT-samhället får man acceptera det.

Ett jobb vilket som helst
Människans historia markeras av revolutioner. Den viktigaste hittills är övergången till bofast jordbrukande för omkring 10 000 år sedan. Men vi ska heller inte underskatta den process som nu varit i gång några sekel, övergången till en ekonomi där allting har ett förhandlingsbart bytesvärde, från arbete och abstrakta analyser till opium och organ.

En gång för länge sedan trodde man att tekniken skulle kunna frälsa människan från den ständiga kampen för överlevnad och frigöra tid att förverkliga livet. Det skulle i och för sig kräva att de som gjorde jobbet själva fick makten över sitt arbete och sina liv. Idén kallades socialism och är i dag ett ord som bara bakåtsträvande norrlänningar tycker är positivt. Alla andra tycker att socialism är blaha. IT däremot är fantastiskt. Äntligen kan vi nå varann. Och vi behöver inte kunna stava och vi behöver inte heller känna oss barnsliga om vi sitter hela dagarna framför skärmen. Det är ju ett jobb. Framtidens jobb.

Varuekonomi av Guds nåde
En gång, för länge sedan, fanns två sorters kommunikation. De som hade makt talade till de underlydande uppifrån och ensidigt genom religiösa påbud, lagsamlingar och exemplariska bestraffningar. De utan makt kommunicerade ömsesidigt och kunde på så vis av och till prata ihop sig och bjuda makten motstånd. I stort sett är det likadant i dag, även om kungen av Guds nåde ersatts med varuekonomin, som är modernare och rationellare.

Men varuekonomin har nu blivit en på samma gång abstrakt och påtaglig gudom. Dess präster kommunicerar sina order. De går ut på att vi ska älska IT oavsett om IT är värd att älskas eller inte.

Med encyklopedierna, vetenskapen och tekniken fick mänskligheten verktyg till sin befrielse. Men teknisk och vetenskaplig förfining av varuekonomin gagnar inte nödvändigtvis människorna. Vi kämpar fortfarande för vår överlevnad.

Friheten och lydnaden
Ericsson säljer inte mobiltelefoner till Kina för att kineserna ska bli friare utan för att Ericsson ska tjäna pengar och helst evinnerligen. Kineserna skulle dock kunna använda mobiltelefonerna till att kommunicera sins emellan och störta diktaturen. Om de kan undvika att fokusera på varumärket.

Vi lever i ett fritt samhälle – fritt om man undantar plikten att arbeta och konsumera, som inte är vilka inskränkningar som helst. Vi kan också välja hur vi ska använda tekniken.

Men det gäller att inte se medlet som målet, vilket makten gärna vill att vi gör. När fabrikerna byts ut mot IT måste arbetskraften anpassas till IT, och, viktigast av allt, konsumtionen måste ställas om till IT. Makten kommunicerar kanhända mer subtilt än på faraos tid men vill, som då, bli åtlydd. Och i Sverige har världens ägare ett mönstersamhälle som de inte kan vara annat än förbluffat nöjda över.

Psykos
Många som träffas virtuellt föredrar att konstruera ett alias utan motsvarighet i sinnevärlden. Där är det bara psykotiska människor som uppträder som någon annan än sig själva, men på de virtuella mötesplatserna har man möjlighet att vara någon annan än sig själv utan psykos. Känner man att man i sitt verkliga liv inte har nån chans kan man åtminstone leva ut sina begär i en annan skepnad. Alla kan vara sin egen skådespelare – men det är någon annan som äger själva skådespelet.

Bara den man i verkligheten är kan ta makten över den verklighet vi ständigt erbjuds fler möjligheter att fly ifrån och ständigt färre att leva i. IT kan aldrig vara ett mål. Virtuella möten kan aldrig bli annat än surrogat för verkliga möten. Inte om vi vill vara verkliga människor och leva på andra villkor än dem som bestäms åt oss.




Skärmvänligt

Truman show
Urspårad och dålig kopia av Frank Capras sentimentala 30-talsfilmer. Är det någon som tror att den haussade filmen handlar om tv? Skulle bildindustrin verkligen trovärdigt kunna kritisera sig själv? Nej. Truman Show är beviset. Men verklighetens tv är inte ofarlig bara för att det inte sitter en producent i månen.
 

Snillen spekulerar
Why not: tänkaren Unni Drougge och grubblaren Josefin Nilsson samspråkar om tro och metafysiska spörsmål i Aftonbladet Kvinna. Det handlar bara om att ställa de rätta frågorna. Till rätt person. På rätt språk.
Josefin: Den enda jag ber till är mig själv. Att jag ska skärpa mig.
Unni: På vilket sätt måste du skärpa dig?
Josefin: Äsch, jag vill utvecklas helt enkelt, upptäcka nya sidor. Som soloplattan jag jobbar med, det är en utmaning. Där skriver jag på engelska med en massa "why" och "yeah". Och jag tänker att det kanske är just det utveckling handlar om. Att fråga sig varför och komma till insikt.
Torsdag: Yeah, right.
 

Årets hetaste IT-manifest heter Technorealism. Hett och hett, förresten – här söks liksom lite socialdemokratiskt en tredje väg mellan fanatiska propellermössor och surmulna teknikfiender. Information inte är kunskap, skoldatorer löser inte alla problem och copyrighten måste skyddas så att författare inte tappar lusten att skriva.

 

Veckans citat
Den urholkade diskussionen om skådespelet, det vill säga vad världens ägare ägnar sig åt, organiseras av skådespelet självt: man framhåller dess enorma tillgångar för att undvika att säga något om deras huvudsakliga användning. Man föredrar oftast att, i stället för skådespel, kalla det för det mediala. Och därmed avses ett enkelt verktyg, något i allmänhetens tjänst, som med opartisk "professionalism" förvaltar de nya rikedomar som består i allas kommunikation genom massmedierna, en kommunikation som till slut uppnått en renodlat ensidighet i vilken det beslut som redan fattats fridfullt låter sig beundras. Det som kommuniceras är order och på ett mycket harmoniskt sätt ges dessa av desamma som sedan kommenterar dem. Guy Debord, 1988
 

 

På nätet
I novembernumret av Razor Magazine läser vi att Salon Magazine nyligen sparkade sin korrespondent i Washington för att han kritiserat chefredaktören David Talbots snaskiga artikelserie om Clintonutredaren Henry Hydes kvinnoaffärer på 60-talet. På annat håll i Razor berättar Melanie Axelrod om hur hon under sin praktikantperiod i Vita huset inte knäböjde inför makten.
 

Redaktör &
ansv. utg.:

Peter Karlsson
Redaktion (till juli 1999):
Sara Acedo
Olov Hyllienmark
Nina Karmelitow
Karin Saler
Jenny Teleman
e-postadress:
torsdag@torsdag.com
 

© Torsdag
Skriv gärna ut Torsdag. Citera oss gärna, men ange källan.

Torsdag kommer varannan vecka, ges ut av Föreningen Torsdag, som är politiskt och religiöst obunden.